Ja, jag trodde verkligen fullt och fast på detta
men jag var lika naiv och oskuldsfull och lättlurad
som den första vårsolen
och här är den nakna och skakande berättelsen
om hur de vackraste drömmar kan slås i kras i ett nafs
som världens alla spröda kristallglas från NK på Östra Hamngatan
eller ännu sprödare potatischips från Hemköp på Orustgatan:
Jag läste alltså på en hjärtformad lapp
utanför Café Zenit i Majorna här i Göteborg
att det skulle vara en poesiträff anordnad av Kulturföreningen Poeterna
med kärlek och godhet som huvudtema
på Kulturhuset Oceanen i närheten av Zenit
och för att komma i rätt stämning köpte jag
en svart second-hand basker på
Ebbes Hörna vid Stigbergstorget
samt ett paket billiga tyska cigaretter
på Lidl på Mandolingatan
och dessutom Världens Vackraste Dikter
på Akademibokhandeln i Nordstan
och en knippe malört
hos Husseins Grönsaker på Bangatan
och Verskonstens ABC
på Wettergrens på Frölunda Torg
och till sist en 12-liters Rioja Corazone Big-bag-in-box
på systemet på Karl Johansgatan
och sen satte jag på mig baskern käckt på svaj
på 3,72 sekunder
och sen drack jag upp rödvinet
på 27:23,52 minuter
och sen läste jag böckerna
på 14:12,13 minuter
och sen rökte jag upp de tyska cigaretterna
på 9:38,97 minuter
och till sist svalde jag malörten levande
på 2,26 sekunder
och jag gjorde det alltså i ordningsföljd
för som bekant kan män bara göra en sak i taget
gärna under tävlingsartade former
och sen vann jag allt
alltså 5 st guldmedaljer
och gick därefter djupt euforisk ut på Allmänna Vägen
med lätta och svävande steg i klart poetiskt rus
mot poesimötet anordnat av Kulturföreningen Poeterna
med som sagt godhet och kärlek som huvudtema
och sen minns jag helt plötsligt inte
så mycket mera av någonting.

Och nu sitter jag tydligen inlåst
i ett slags kalt rum utan fönster
och därtill utan t ex färgglada gardiner
från Marimekko på Övre Husargatan
eller
designade exklusiva skinnmöbler
från Fashion Furniture på Kungsportsavenyn
eller
pizza
från Pizzeria Verona på Kommendörsgatan
och det enda sällskap jag har
är några slags spillror av mig själv
och mina rödaktiga spyor
samt en mycket dålig andedräkt
och jag gråter tungt och tyst
och jag tänker bittert som malört
följande sanningens ord:

~ Att det här med att poesi och kultur skulle vara något
fint och berikande och kärleksfullt
samt civilisationens mest strålande ledstjärna
är bara lögn och förbannad dikt
och stämmer inte alls med den råa verkligheten!!! ~