Samtal vid ett cafébord utan café och bord
Personer:
Han och Hon och Han
Plats:
Se styckets titel
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Han: Ikväll kan man verkligen andas... blir smått sentimental... dunkla minnen stiger fram... abstraheras... konkretiseras... hallucineras...
Han: Instämmer! Noshörningar och bufflar lapar oljespill.
Han: Små deformerade plutoniumrävar hoppar hage.
Han: Fiskar med två huven på torra land.
Han: Slynglar utan armar försöker fånga jätteråttor.
Han: För att inte tala om alla påskliljehybrider som slingrar sig fram mellan nerbrunna husrader alltmedan rödhåriga flickor rycker kronbladen av dem och önskar sig bottenlösa önskebrunnar utan lock.
Han: Det har jag inget minne av.
Han: Inte jag heller.
Han: Man kan knappt tro att vi är döda.
Han: Eller att vi är levande.
Han: Och det är vi inte heller.
Han: Sanning, käre vän, sanning, sanning. Och lögn.
Han: Som sockervadd som alltid smälta samman. Eller vad säger ni sköna kvinna?
Hon: Jag står på era ögonlock. Jag har känt er genom alla tider.
Han: Sällsamt men självklart! Lägg därtill besinningens skördetid, ormens kluvna tunga och ett dussin brinnande piloter så är allt fulländat.
Han: O ja! Och på tal om fulländat och piloter så minns jag helt plötsligt en eldröd störtbombare som störtade rakt på en gigantisk marmorstaty föreställande en vingbruten duva. Det var strax efter att min fru och mitt barn blivit massakrerade av De Ögonlösa.
Han: Låter som ouvertyren till en opera om månens ständiga sken.
Han: Instämmer till fullo! Och det lustiga i det hela är att det fanns en tid efteråt när jag ville göra motstånd, hämnas, agera med hat och kraft, men jag bestämde mig istället för att sjunka in i skuggorna.
Han: Så klokt, så klokt, nästan lika klokt som en hel kennel tungklippta pudlar.
Han: Ja, floden har väl alltid samma riktning...
Han: Ack ja, men låt oss nu lämna all rosendöd nostalgi och begära in notan trots att vi inte serverats något! Eller vad anser ni sköna kvinna så full av glädje och livets gåtor?
Hon: Är ögon verkligen till för att blunda med?
(To be continued ...)